Thereseviktoria.blogg.se

Veckorna bara springer förbi! Snart är Freja hela fyra månader gammal.

På måndag är det dags för ett bvc besök för att mäta och väga igen. Ska bli riktigt spännande den här gången. Hoppas att hon gått upp bättre nu. Annars så är Freja inne i en ganska gnällig period, jag känner mig totalt slut på energi och ork. Vet egentligen inte om det beror på Freja eller av sömnbrist. 

Freja har stunder där hon bara skriker och gråter helt hysteriskt. Förut enbart på kvällarna. Nu har hon även börjat få hysteriska utbrott på dagarna. I början av veckan var jag tvungen att gå hem från stan där jag var med min syster för Freja var otröstlig. Dagen efter bröt jag även ihop i bilen när jag och mamma skulle åka hem från min syster. Freja gnällde hela vägen ut, hade skrikfest hela middagen hemma hos min syster och vrålade så hon höll på tuppa av i bilen på vägen hem. Jag började storgråta i bilen av ren frustration och trötthet. Går inte att förklara hur det känns att ständigt behöva trösta, vagga och vara orolig att åka bort för att ens barn får hysteriska utbrott. Känns som att alla andra barn somnar på plats när dom är trötta, sover sött i vagnen i flera timmar och alltid är nöjda och glada i babyskyddet. Förstår såklart att det inte är så. Men ibland känns det totalt hopplöst. Freja skriker när hon ligger i vagnen, skriker i babyskyddet, skriker när hon trött och behöver nästan alltid vaggas till sömns. Nu är såklart inte Freja såhär varje dag hela tiden. Hon har dagar när hon ligger och jollrar och är allmän nöjd hon också. Går väl upp och ner det där. Men hon har alltid varit en liten skrikbebis med stark vilja, med en liten mage som spökar.

Alla säger "det gör inget att hon skriker, det stör inte oss för huvudtaget" men det är inte riktigt det det handlar om. Att åka iväg på kvällarna och behöva stå och vagga en otröstlig bebis är en stressande och utmattande situation för oss som föräldrar. "hon kanske är hungrig?" "hon kanske är för varm?" "prova att hålla såhär" "hon kanske vill leka?" jag och Daniel har provat allt när hon blir sådär hysteriskt ledsen, ingenting fungerar. Det enda som går att göra är att hålla i henne och prata lugnande tills hon slutar skrika. Man känner sig totalt värdelös som förälder när man inte kan trösta sin bebis som är ledsen. Man tycker otroligt synd om henne och önskar att man kunde förstå vad som är fel och hjälpa henne. 

Jag har hela tiden försökt hålla mig lugn och tänka positivt, att det kommer gå över och bli bättre. Men förra veckan gick det inte längre och allt kändes totalt hopplöst. Hade lust att ge Freja och en förpackning med ersättning till Daniel och lägga mig under täcket och gråta och sova nån vecka. 

Idag känns det bättre och min söta lilla tjej sov från 21-05.30 inatt. Så himla underbart! ♥