Min förlossning del 2.
Läs första delen HÄR
Väl inne på förlossningsrummet får jag göra en undersökning som visar att jag enbart är 1cm öppen och tappen är mjuk. De beslutar för att ge mig värkstimulerande dropp för att sätta fart på värkarna. I samband med undersökningen sätts en elektrod på Frejas huvud för att ha bättre koll på hennes hjärtljud då ctg-kurvan visade att hon blir stressad av värkarna.
Jag försöker vara uppe och gå med hjälp av ett gåbord, här var det fortfarande lugnt och jag och Daniel hinner ringa till familjen och meddela att det nu är dags att föda barn. Vi hinner även fota några bilder.
Snart därpå känner jag att vattnet går och barnmorskan kommer in för att undersöka mig igen. Där konstaterar hon att Freja har bajsat kraftigt i vattnet, som är alldeles brunt. Samtidigt börjar hjärtljuden sjunka, och jag får lägga mig på vänster sida. Då jag av någon anledning hade lite fostervatten redan innan vattnet gick, måste dom föra in nytt vatten så att Freja ska må bättre. Detta gör att det hela tiden är dyblött i sängen under min förlossning.
Mina värkar börjar nu göra riktigt ont och jag introduceras till lustgasen, och vilken befrielse det var. Blev sådär alldeles underbart snurrig och lugn, så lugn att jag började oroa mig för att Daniel missade en viktig lektion i skolan och att han inte hade ätit på hela dagen.
Nu börjar hjärtljuden svaja ordentligt och jag får läkemedel för att pausa värkarbetet. Samtidigt som jag kastar mig runt i sängen i alla möjliga ställningar för att stabilisera hjärtljuden. Fick beröm för hur smidig jag var trots den stora magen, men att höra hur hjärtljuden på sin bebis sjunker mer och mer gör att man får kraft från ovan att kasta sig runt med sladdar överallt, en stor mage och värkar som får det att kännas som ryggen ska brytas sönder.
Här ber jag om ryggmärgsbedövning som sätts fel och inte hjälper och jag suger i mig lustgas för glatta livet, medans läkaren och barnmorskan har fullt upp med att hela tiden sätta om elektroden på Frejas huvud som envisas med att lossna då hon har så mycket hår. Blir nästan irriterad över att jag aldrig få vara ifred, var personal runt mig hela tiden som tog prover, gjorde undersökningar, bäddade rent och bad mig ändra ställning hela tiden. Allt med värkar som bara blir värre. Började känna mig helt slut, och såklart ska allt krångla. Nu i efterhand är jag otroligt tacksam över att jag hade så mycket personal runt mig som gjorde allt i deras makt för att hjälpa mig och Freja!
Ungefär 1 1/2 timme senare får jag en ny ryggmärgsbedövning (inte en sekund försent) denna gång lyckas dom och det var som att komma till himmelen. Den hemska smärtan i ryggen avtar helt och jag kan sluta andas lustgas, vilket gör att jag blir klarare i skallen och mer med på vad som händer. För under några timmar var jag totalt borta av all lustgas.
Men efter åtta timmars kämpande med värkar som inte ger någon effekt, en bebis som mår sämre och sämre och en slutkörd mamma som står på alla fyra med armar som skakar av utmattning efter att ha stått i den positionen som känns som en evighet (enda läget som höll uppe Frejas hjärtljud), beslutar läkaren för att göra ett akut kejsarsnitt och plocka ut henne. Vid det här laget hade jag nästan gett upp och bad dom stänga av ljudet på apparaten som mätte hjärtljuden på Freja så jag slapp höra dom. Det ljudet drömde jag mardrömmar om en lång tid efter förlossningen.
En till infart och en kateter sätts. Var orolig för den där katetern kan jag säga....har satt kateter på många patienter själv och det ser inte skönt ut, men på en sekund var den inne och kändes inte det minsta. Daniel får byta om och strax därpå rullas jag iväg för att göra ett kejsarsnitt.