Amning
När jag blev gravid och träffade min barnmorska för första gången så frågade hon mig om jag tänkte amma mitt barn....eh va? Ja såklart jag tänker amma blev mitt svar. Hade svårt att tänka mig att personer valde bort det redan innan dom fött sitt barn.
Det var ett självklart val för mig att jag skulle amma. Mitt barn ska få det bästa jag kan erbjuda, bröstmjölk!
När Freja väl föddes så fick inte vi den bästa starten, och jag missade första tillfället när hon började leta efter tutten direkt när hon kommit ut. Det fick Daniel istället uppleva, men tyvärr kunde han inte erbjuda henne någon mjölk.
På BB gav vi ersättning efter att jag försökt amma då hon behövde lite extra för att öka i vikt. Hon hade problem att ta mina bröstvårtor, hon sög litegrann, släppte vårtan och blev hysterisk. Fick hjälp av den gulliga personalen på bb som tittade på när jag ammade för att ge tips och råd. Men de såg också att Freja släppte vårtan och blev arg, så de tipsade mig om att använda en amningsnapp och tack vare den fick jag amningen att fungera!
Nackdelen med amningsnapp är att det tar lite tid att få in tekniken att sätta på den, samt att det är lite bökigt att hela tiden tänka på att ta med sig den. Att behöva sätta på den ute bland folk när man ammar offentligt är inte heller det lättaste. Man vill ju kunna ta fram bröstet och amma lite diskret, det är rätt svårt att få till med en amningsnapp, och det blir rätt mycket mjölk som rinner både här och där. Men det har det varit värt, och till slut slutar man faktiskt bry sig om man måste upp med hela tutten bland folk.
Jag köpte på mig tre par amningsnappar, så jag alltid har rena. Kan dock erkänna att jag inte alltid har gjort rent och kokat så noggrant som det egentligen behövs alla gånger. Det är också ett pyssel, att alltid behöva rengöra, diska och koka napparna.
Ett par får alltid ligga i skötväskan, på så sätt har jag hela tiden med mig en amningsnapp (en katastrof att glömma).
Även om amningen var ett självklart val för mig, tyckte jag att de första två-tre månaderna var fruktansvärt jobbig. Det ÄR jobbigt att amma. Första veckorna vill bebisen suga hela tiden. Man sitter fast i soffan, och den här delen är svår att förbereda sig på, och framförallt stressande i början när man tycker att det finns så mycket annat som behövs göras.
Jag kände mig så himla låst och det kändes som att det enda jag gjorde var att sitta i soffan och amma, och ändå blev ungen inte nöjd. Vissa kvällar grät jag av frustration och trötthet. Dessa kvällar sa jag till Daniel att nu skiter jag i amningen och så börjar vi med ersättning så ungen blir nöjd någon gång och somnar. Men det tog emot och jag kämpande vidare. Jag kände att jag aldrig kommer kunna ha ett social liv om hon ska amma en gång i timmen och hon bara skriker för att hon inte är nöjd.
Alla sa hela tiden att jag skulle stå, det blir bättre! jag var så less på att höra den meningen när man var mitt uppe i det. MEN det blir faktiskt bättre. Att bebisen vill amma mest hela tiden i början och under vissa perioder är för att öka mjölkproduktionen.
Bebisen växer och behöver därmed mer mjölk. Det fixar den genom att just amma väldigt intensivt under en period. Ju mer man ammar desto mer mjölk produceras.
Det är nog ett väldigt vanligt misstag, att kvinnor tror att det inte finns tillräckligt mycket mjölk och börjar ge ersättning. Vilket i sin tur gör att bebisen ammar mindre, och mjölken produceras mindre. Till slut finns risken att mjölken sinar helt och man måste sluta att amma. Accepterar man att sitta fast i soffan under en period, så kommer det lättas upp till slut, och det kommer vara värt det.
Jag är otroligt glad, nöjd och framförallt så jäkla stolt över mig själv, att jag har lyckats amma Freja så länge som jag har gjort. Jag är stolt att jag stod ut och inte gav upp när det var som jobbigast. Jag är stolt att jag har ammat och krånglat med amningsnapp trots allt jobbigt det för med sig. Jag är även glad att Freja vägrade ersättning/flaska när BVC tyckte att hon behövde det, då hade jag inget annat val än att fortsätta kämpa.
Jag är stolt och så tacksam att jag har fått amma mitt barn. För det är så fruktansvärt mysigt och jag kommer sakna det otroligt mycket när det är över.
För snart är det nog över för min del. En till nackdel med amningsnappen är att barnet behöver arbeta mer för att få i sig mjölken. Först måste de suga ut mjölken i nappen och sen från nappen till munnen. Det blir alltså dubbelt jobb för barnet. Detta kan göra att de somnar och inte orkar äta sig tillräckligt mätta och går inte upp i vikt som de ska. Det problemet har förmodligen hänt för mig och Freja och det betyder att hon behöver äta mer mat och byta ut amningen mot mat för att få i sig tillräckligt.
Idag när jag vet mer och har mer erfarenhet hade jag kämpat som en tok för att Freja skulle ha fått till rätt grepp utan nappen. Hade gärnat fortsatt amma mycket längre.
Så alla som har möjligheten till att amma (alla har inte det tyvärr) gör det! Det kommer vara så värt det och ni kommer sakna det sen när det är över.....eller ska kanske inte tala för alla, finns personer som säkert inte alls håller med mig. Men jag tycker iallafall att har man möjligheten till det, så gör det, för jag själv tycker att det var så värt det, trots att det var svårt att se i början.
Men kom ihåg när ni sitter där i soffan och gråter av frustration, kämpa på! Det blir bättre, det kommer vara värt det. Släpp allt, sätt er skönt i ett hörn av soffan och dunka på med filmer och serier, skit i att det behövs diskas och städa, låt någon annan sköta det. När jag väl hade accepterat det blev amningen mysig, sådär mysig som man hade läst att folk sa att det var. Kunde för mitt liv inte fatta hur folk kunde säga att amning var mysigt och nästintill heligt de första månaderna. Idag kan jag förstå det.
Det här är saker som jag önskar att någon att hade sagt till mig första tiden med Freja. Tycker att det tyvärr är väldigt dålig information om amning när man är gravid.
