9 Maj
Det är många som inte vet om detta, men jag tycker att det nu såhär i efterhand inte finns någon anledning att inte prata om det.
Nu är jag här ett år senare. Jag har under den här tiden gått igenom en relativ enkel och mysig graviditet, haft en svår och tuff förlossning och fått äran att få bli mamma åt en fantastiskt söt, envis och livlig liten tjej, som nu är hela tre månader gammal. Vårat liv har vänts upp och ner sedan Freja kom och varje dag är en utmaning. Allt man tyckte var viktigt innan har hamnat långt ner på listan. Nu är Freja vårat fokus, vår prio ett i alla avseenden och livet har blivit så mycket rikare.
I Maj 2013 fick jag ett positivt graviditetstest. Det var inte riktigt väntat och inget vi hade planerat men ändå visste vi att chansen till att jag skulle bli gravid fanns. Vi blev glada och började planera en framtid med bebis. Jag kom ihåg att jag tänkte att det var synd att jag inte skulle hinna gå klart min utbildning som jag hade ett år kvar på då. Men att vi skulle fixa det hur bra som helst ändå!
En månad senare fick jag missfall. Exakt samma dag som jag hade berättat för mamma och Kenneth att de skulle få ett till barnbarn. Beräknat datum då bebisen skulle komma var dessutom på Kenneths födelsedag den 6 Februari. Jag var helt förstörd och kände mig så himla dum som hade hunnit berättat för folk och planera.
Efter missfallet blev jag gravid igen månaden efter, gick hur snabbt som helst! Men månaden därpå i Augusti.....på min födelsedag, började jag att blöda och jag fick mitt andra missfall. Jag var helt säker på att jag aldrig skulle kunna få barn och klandrade mig själv att jag gjorde nåt som var fel. Efter det andra missfallet blev jag som besatt av att bli gravid och vi började försöka med stickor och grejer! Tror jag beställde stickor för säkert flera tusen. Jag var nu så säker på att jag verkligen ville ha barn och längtade helt otroligt mycket. Inget hände.
Men sen exakt idag för ett år sedan....den 9 Maj 2014, när vi hade bestämt oss för att lägga allt på hyllan ett tag, fick jag ett positivt graviditetstest. Testade mest bara för att, hade ändå test kvar och hoppet fanns väl kvar långt därinne. Jag och Daniel blev såklart jätte glada! Men den här gången vågade vi inte hoppas på att allt skulle gå vägen. Jag vågade knappt planera något och under hela graviditeten med Freja var jag orolig för minsta lilla sak. Kanske inte så konstigt när man har fått två missfall på raken! Men graviditeten gick bra och nu sitter jag här med min fina lilla flicka ❤️
Det roliga är att Freja valde att titta ut den 5 Februari, dagen innan Kenneths födelsedag som var det första bf-datumet jag hade när jag plussade för första gången.
Tänk att jag har en alldeles egen liten familj ❤️ helt otroligt vad lyckligt lottad jag är som har er!